Man är den man gör sig till

Vart går gränsen där man säger att man är kär? Är det när man verkligen känner pirret smyga sig fram? Eller är det när man upptäcker att man ler utan någon som helst anledning?
     Kärlek är för mig den underbaraste känslan man kan ha men ibland så hatar jag den. Kort och gott så är kärlek någonting man inte kan rå över. Det är något som bara kickar in när man är lycklig med någon. Det är inget man bestämmer. Det kan vara ensidigt eller så kan det vara ömsesidigt. Oftast så är kärleken ganska ensidig. Många gånger under sin livsgång blir man kär i personer utan att ens fått en endaste motsvarande blick. Inte ens en ynka tanke. Kärlek är något som gör ont om den behandlas på fel sätt.
     Men om den kommer till och inte är arg då? På det sättet blir ju alla lyckliga. Man får verkligen uppskatta någonting gott. Nånting som ligger en varmt om hjärtat. Man vinner en ny vän. En vän man kan umgås med när man vill. En vän som gör allt för en och som man själv gör allt för. En vän man kan berätta allt för. Någon som man helt enkelt delar allt med. När kärleken är glad och omfamnar en så känner man styrkan inom sig byggas upp och glädjen stiga. Det är en underbar känsla. Varför inte låta alla känna så? Varför inte låta alla få känna sig önskade av någon och få det där bubblande pirret stiga inom sig? För just nu så känner jag att jag har tillräckligt med "pirr" för att dela med mig till resten av alla kärlekssjuka människor jorden runt. Jag är så sjukt kär!

Äntligen. Eller hur? Någon som har några invändningar? Nej, tänkte väl det jag. Jag är så otroligt dålig på det här med att blogga. Men när jag väl gör det så är det quality på de få inlägg som trillar in!
     Men till mig nu då. I övrigt så är jag verkligen jättelycklig av diverse händelser/saker. Känns som om att allt verkligen börjar lösa sig. Mitt liv är fan helt okej. Det brukar oftast bara vara bajs. En av anledningarna till att jag är så otroligt glad är för att jag fick ett speciellt nummer för ett tag sen. Numret till Agneta Östlund. Denna person jobbar som chef för "kontaktpersoner". Så jag har mognat till något ofantligt mycket och tagit mig an uppgiften att bli kontaktperson åt en liten kille. Träffade honom för första gången idag. Allvarligt talat så ska det bli jättekul. Jag är verkligen så sjukt ivrig till att börja redan nu. Fick höra lite på mötet idag som inte var så kul men tyvärr så är det ju verkligeheten. Livet är inte så enkelt. Men sån skön person som jag är så ska jag verkligen förgylla hans vardag något otroligt. Han kan ju inte annat än att ha det kul med mig. Har han tråkigt så är det nåt fel på mig. Vi ska hur som helst umgås på fredag. Så jag kommer att pysa iväg till honom efter skolan. Då ska vi titta runt lite hemma hos honom och sedan laga hans dator. Nåt sånt var det i alla fall. Men mest bara för att lära känna varandra så att vi inte är så långt ifrån varandra. Vi ska ju känna oss trygga när vi umgås. För idag var han verkligen jätteblyg. Det var lite gulligt faktiskt. Skönast var att han hade stått och väntat innan på att jag skulle komma. Han och Agneta stod vid fönstret och tittade efter mig. Hon förklarade det så här: "Är det han då?" "Neej, det där är ju en tjej" "Han då?" "Neeej" "Han då?" "Ja, där är han." Och så hade han sprungit ner till hissen och väntat på mig. Skönast var det när han hälsade på mig. Typ så här: Tja! Med världens största leende på läpparna men ändå lite blyg. Skitgullig var han verkligen. Så han och jag ska ses en gång i veckan och hitta på diverse saker. Fick höra att han gillar att cykla och bada. Så det är bara upp till mig att ta in en cykel till stan. Kanske ställa den hos Isabellas mormor. Eller fan. Min mormor! Men hon bor så långt ifrån så det blir jobbigt att springa ut dit hela tiden. Hemma hos Isabellas mormor blir det. Och sen så blir det en jäkla massa bad. Fasiken vad kul. Jag som älskar att bada. Han var tydligen fylld med energi. Han kommer vara så sjukt slut efter att ha lekt med mig. Eller så kanske jag blir otroligt trött? Det blir nog bra det där.
     Äntligen så är vi klara med matte E! Jag hoppas verkligen på att jag belönas med ett Vg av Mats men jag tror inte det. Har lyckats uppnå med G+ och ett Vg men det här provet som vi gjorde idag var inte så enkelt. Tror nog att jag bara klarade G på det. Hoppas han är extra snäll och ger mig Vg i slutbetyg. Mats brukar vara snäll. Snäll som ett litet sött troll. Hm, är dem verkligen snälla? Äh.
     Skolan i övrigt då? Projektarbetena går ju bara åt pipsvängen för att jag är så sjukt efter. Men jag blir nog tvungen att lägga i en överväxel nu och göra nåt. Men jag gillar verkligen inte projektarbetet. Kan inte ge någon definition på varför. Det bara är så. Alla andra ämnen verkar fungera bra, enligt mina tankar. Är väl mest fysiken som känns tung. Men det löser sig. Det gör det alltid. På tal om plugg. Jag måste nog plugga till körkortet nu känner jag.

Nostalgitripp! Eller, okej då. Inte en nostalgitripp men fan så nära. Jag och Johan satt nämligen och pratade idag om Björn Gustavsson. Helt plötsligt så kommer jag in på Tim Hibbins och Sasha och alla gamla minnen tas upp. Johan drog den sköna sången som Sasha sjunger när han snattar på Konsum: Snatti Snatti.. everyday. Så otroligt kul. Sen så fick jag nåt sånt jäkla sug efter att se lite sköna klipp från den tiden dom var aktuella. Herregud säger jag bara. Jag har nog nött snattarklippet tre gånger nu. Den är ju så kul. Men det jag verkligen saknar är avsnittet då dom ska iväg och kolla in spettekakor. Den är så sjukt skön. Gud. Det är så svårt att förklara allt med ord för er. Bäst är det nog att ni kollar in youtube efter sköningarna. Här får ni adressen: http://www.youtube.com/watch?v=wzKEwlNbkAI
     Usch. Måste verkligen ta och säga att jag har blivit så gnällig på sista tiden. Gnäller nästan på allt. Speciellt idag. Jag måste lära mig att vara mer tacksam. Men som tur var så hade jag min far på min sida. Han gjorde en så kallad fiskgratäng som smakade rent ut sagt, skit. Jag var så jäkla missnöjd. För jag är så otroligt bortskämd med att få lyxig mat. Men nu smakade hela maträtten sär. Fast det var nog fisken som smakade skit, men det var nån form av mal som hade tagit torsken plats. Att ta ner torsken från tronen och stoppa in nån snuskig mal. Usch. För vanligast så är det ju för fan torsk som man använder. Malen smakade ungefär som mögliga smörgåsar. Ja, jag har ätit mögliga smörgåsar. Men inte mer än en tugga. Och det smakar typ som sten eller nåt. Men fisken var tydligen nyligen införskaffat och resten av familjen njöt. Jag har säkerligen fått nåt fel på mina smaklökar. Men jag fick i alla fall inget negativt tillbaka från pappa för han sa att han själv inte är så glad i fisk. Oftast så är det torsk som gäller när det vankas nåt som har med fisk att göra. Men jag åt typ bara själva potatisen, eller knappt det. Så jag får väl ta och hugga in på lite sköna mackor eller nåt för fisken rör jag inte. Vad sägs om ett trevligt slut på denna blogg för idag? Måste ta och plugga körkortsteori för jag ska fan ha minst 62 poäng. 64 är nog ett bra mål tycker jag. Men vi får se. 
     Nej, nu ska jag allt ta och ringa Lina. Vi har mucho important stuff som vi ska prata om. Hon lär ju vara hemma nu. Och en annan sak! Isabella har uppdaterat hennes blogg! Det är inte illa. Jag lär ju läsa den sen.

Nu tänker ni säkert: Vad fan är det han skriver? Är han dum i huvudet eller? Men den där rubriken är ju bara till för att locka läsare. För liksom, hur många fastnar inte för en sån rubrik? Man vill ju bara fortsätta läsa. Det är ju bara så. En bra rubrik säljer! Titta bara på Aftonbladet. Där kan det vara värsta rubriken som säger att en pojke kommer av cancer eller nåt liknande och sen när man läser i texten så är det inte alls lika allvarligt. Men så är det ju. Fast nu har jag ju bara förstört för er alla genom att vara så här dryg och förklarat och dragit paralleller. Men texten kommer ju ändå ha nåt att handla om oskuld i alla fall. Men kanske inte det som ni tror.
     I tisdags så fyllde nämligen Isabella arton år, vilket är nånting nytt för varje individ som fyller arton. För man kan ju göra så mycket nya saker. Eller okej, där ljög jag ganska så extremt. Det är typ likadant som förut men bara att man kan gå på krogen nu. Det är den enda märkvärdiga skillnaden. Resten skiter man helt enkelt i. Eller jo, körkortet är ju också en fördel. Men jag hade i alla fall lovat att följa med henne till krogen och festa järnet. Och igår så inledde vi själva krogrundan. Det var skitkul och kvällen var verkligen lyckad. Vi började med att köpa lite groggvirke och så för förfesten hon och jag skulle ha. Sedan så träffade vi Lina för att äta lite mat på Fernandos. Jag har aldrig ätit där förut och jag kommer nog inte göra det igen om jag ska vara ärlig. Vi beställde in en köttallrick för två eller nu gjorde dom om den så att dem blev för tre. Det enda som gick att hurra för det var potatisen. Den var grymt god. Men köttet i all sin ära var som torra russin. Lina sa att maten var precis som skolans mat. Nu när jag tänker efter så är det ju så sant också. Tänk att man betalar 225 kr för att äta i skolan. Det var ungefär det vi gjorde. Men nog om det. Sedan var vi tvungna att stessa as hell för att vi skulle på den där konserten som Emma Färdeman hade anordnat åt barnen i Uganda. Det sköna med den där konserten var att jag trodde att den skulle vara i Uganda. Men när jag tänkte på det så kom tanken: Vad fan ska barnen i Uganda ha en jäkla konsert för? Dom har väl ingen nytta av det? Men sen så fattade jag att det var en insamling åt barnen i Uganda. Jag är för övrigt så himla bright. Inte så där dum i huvudet alls. Men det är skoj. Men vi hann lagom dit när tracksuit skulle spela. Och ja, dom stavas med liten bokstav. Det har jag fått höra från Samuel. Deras låt "Daily bread" är ju bara så sjukt bra. Men sen så tittade vi lite snabbt på päronfreden, fast nu var ju trummisen sjuk och dom hade ett annat namn som var nåt med glass. Kommer inte ihåg. Men gitarristen är så sjukt bra! Jag satt nästan och fick en öronorgasm. Eller jag fick fan en öronorgasm! Isabella och jag pös iväg klockan kvart i åtta för att värma upp inför Joar. En sak som jag har märkt är att jag har blivit så sjukt känslig när der gäller alkohol. Jag kan fan inte ta ren sprit bara så där. Shota är däremot något jag kan göra. I alla fall om man kör ett tequila race. Men annars är jag så sjukt känslig. Cider och öl är perfekt för mig om jag ska supa till lite. Men ren sprit är inte okej för mig. Men jag försökte. Isabella slukar ju allt den lilla busen. Det sköna var även att jag gick runt utan byxor på mig. Men det var bara för att det var så sjukt oskönt att ha jeans. Sen så kom hennes syster och hennes kompisar. Och då står jag där i kallingar. Det var skoj. Sköna reaktioner uppstod. Men sen så försökte vi se om vi kunde hitta den där jäkla Teliareklamen som aldrig vill visa sig. Vi hann se slutet på den. Typ när jag är jättegenerad och drar mig i håret. Och jag som ändå bläddrade runt bland alla kanaler. Det är så typiskt att man missar den. Oj, känner att jag måste runda av lite här. Klockan börjar bli mycket och jag har mycket att göra. Men sen så pös vi ner till Joar, lagom packade. Och det var fan tack vare all Tequila. Vi klarade oss innan tio så vi slapp betala den där jäkla entréavgiften. Så najs. Joar var väl som vanligt. Bara samma personer överallt. Och sen så samma gamla lama musik. Men självklart så dansade man järnet. Jag och Isabella släppte lös ganska mycket. Här är man inte stel inte! Men senare mot två eller tre nån gång så var det ganska fullt på dansgolvet. Innan så var det ju stendött. Träffade även en gammal arbetskamrat. Det var skoj. Lite skön hon är eller. Men sen så träffade jag äntligen Josefin! Det är alltid så att nån av oss drar hem pga av fylla eller nåt liknande. Men nu träffade vi varandra och dansade. Men visst fick jag ett par dissar av dig Josefin?
     Lagom till att Joar stängde så drog jag och Isabella oss hemåt. Tog en riktig baddare till kebab på korvmojen på torget. Var den lite god eller? Det är i stunder som dessa man verkligen uppskattar kebab till sitt fulla bruk. Men sen så var tyvärr kvällen över. Men den var riktigt lyckad. Hoppas Isabella också tycker det. Men det tror jag säkert! Vi hade det ju skitkul. Men nu jäklar ska jag nog ta och röra på mig lite. Behöver lite rörelse för att få igång mig själv. Vi har ju en rundvandring ikväll. Känns lagom bra.

- Jag säger inte det här för att skryta med det är jag som är Batman!

---

Önskar verkligen att jag kunde ha gjort saker annorlunda.
Önskar verkligen att allt hade varit enklare.
Man uppskattar inte saker för ens man har förlorat dom.
Och känslan som finns kvar där, djupt inom sig vill aldrig försvinna.
Tårar vill ta över min kropp och bara bryta ner mig, men jag visar att jag är stark.
Stunder jag har haft med dig är stunder jag värdesätter som mest.
Stunder som ingen annan kan ta ifrån mig.
Önskade verkligen att allt kunde vara enklare.