Just an ordinary wednesday

Nemen, tjohejsan! Jag hänger här allt för lite märker jag. Det är inte bra. Och varje gång jag går in här så säger jag hur mycket mer jag ska skriva osv. Men så blir det ju inte. Ska banne mig allt ta och skriva nu.
     Var börjar man då? Till att börja med så känns allt väldigt bra just nu. Har precis bokat teorin, till körkortet dvs. Själva skrivningen är den 18 mars. Bara att hugga tag i boken och plugga. Har även ett skönt datorprogram som jag kan hänga på. Så jag kan inget annat än att klara av skiten. Det jag är mest rädd för är uppkörningen, känner jag. Den kommer bli rätt tung. Eftersom jag inte har gått på några körlektioner så vet jag att dem kommer vara hårdare mot mig och typ piska mig eller nåt i bilen medans jag kör. Jag kommer säkert få Mrs. Frauleein eller nåt sånt. Typ ett tyskt hembiträde som ser ut som en femtioårig gubbe med string. Sen en fet piska som han spankar mig med lite då och då bara för att få mig ur balans. Om det är fallet, då är jag körd. Men visst jag kan ju alltid ljuga för mig själv och tro att jag ska få en snäll liten tant Nilsson som missar alla mina fel för att hon är halvblind. Det kan jag ju alltid annars intala mig. Då går allt genast bättre. Det kommer gå bäst! Nej men bara för att glida in på nåt annat så har jag varit med i nyaste Teliareklamen. Och det säger jag verkligen inte för att skryta eller nåt men det kunde vara kul ifall folk inte har sett den och verkligen uppmärksammar sig när det vankas reklam i tv-rutan. Äh, nog om det. Jag gillar inte att prata om det för då känns det som om att jag är så uppblåst eller nåt, vilket jag inte är!
     Livet annars då? Det är ju helt okej. Finns i övrigt inget att klaga på. Jag är rätt så nöjd med mig själv. Köpte lite nya grejer till mig själv i helgen, vilket gjorde mig så otroligt glad. Jag och shopping är en så sjukt bra kombination. För jag blir så otroligt glad efteråt. Sen om jag är bra på att hjälpa andra att hitta schyssta plagg är en annan historia. Men till mig hittar jag minsann allt. 
     Min stavning är ju så jäkla kass! Visst, ni märker inget för jag skriver ju om hela tiden. Men jag missar ju knapparna 24/7, vilket suger så hårt. Känner mig som en jäkla speedad ekorre eller nåt. Damn it. En annan sak som sög så hårt var att bögblodcentralen stängde klockan tre idag. Vi hade ingen fysik B idag så då tänkte vi: Varför inte gå och lämna blod och bara chilla ett tag? Fulla med förväntan tog vi oss ner till Närtappen. När Johan lämnat ifrån sig sin cykel så kände jag verkligen hur nervös jag var. Klockan var för övrigt halv fyra då. Men sen när vi hade entrat byggnaden så såg vi att dörrjäkeln var stängd och att dom stänger klockan tre på onsdagar. Alltså, jag vet verkligen inte hur eller  vad man ska säga om det. Var det inte dom som gnällde som fan över att dom inte får in blod? Tror jag läste en sida om det i EP för ett tag sen. Med dom där jäkla öppentiderna så är det väl klart att många skiter i att lämna blod för att man inte har tid. Och på lunchen så har man ju verkligen inte tid. Isåfall om man själv skiter i att luncha och att nån av tanterna därinne skippar sin lunch, vilket inte händer helt enkelt. Vi som var så inställda på att få såna där sköna tishor (t-shirt) där det är ett tryck med två tomater, varav den ena är mosad på ett överångsställe. Men den tishan var en limited edition som var gjord i Göteborg. Eller ja, designad i Göteborg. Vi drog slutsatsen att den förmodligen bara finns i sköna grötiga Göteborg. Jag lär ju ringa till dom på Närtappen innan och säga att dom ska beställa in dom tishorna och fixa schysst käk innan vi kommer. Det lär jag ju bara göra.
     Allvarligt talat så har jag grymt mycket mer att säga men jag har inte riktigt tid till det för mamma ville att jag skulle städa handfatet och toaletten. Sen så ska jag träna klockan 20:30, eller jag ska åka då närmare sagt. Så jag har ont om tid men jag var bara så tvungen att blogga lite.
     Kommer garanterat med en update efter den kommande helgen.
    

Yeah

Nej men här är du ju. Min egen lilla blogg. Jag har äntligen hittat dig igen. För jag har verkligen letat. Oj, vad jag har letat. Det är inte så att jag bara har varit lat. Jo, så är det nog.
     Alltså, jag är så sjukt glad. Allt verkar verkligen vända för mig. Fast nu tog jag i. Men ändå. Det börjar liksom med att Joar/studenfesten i fredags var så sjukt lyckad för mig. Det som är det sjuka med fester där är att man pratar med personer som normalt aldrig skulle prata med en. Inte för att jag vet om dom tar avstånd eller nåt. Men jag hängde med såna jag aldrig ens har pratat med förr. Det är sjukt. Men det var kul. Fast jag såg ju i och för sig ut som en tjej så dom flesta var väl mer mottagliga för den feminima Conny. Om det nu är så, då suger det verkligen riktigt hårt. Men annars så får jag väl ta och klä ut mig som tjej varje gång jag går ut då. Ja just ja! För er som fattar nada så var jag utklädd till hembiträde/städerska. En rätt extrem variant. Jag vann till och med champagne! Den "bedriften" är jag nöjd med. Skulle så gärna vilja ha bilderna som Bingo Rimér tog. Det var ju så sjukt kul när jag och Johan entrade scenen och att Bingo sa till mig hur jag skulle posera. Sjukt. Jag känner att jag gillar ordet sjukt just nu. En annan sak som är sjuk är att jag och Johan har fått våra brev från blodgivarcentralen! Så himla underbart. Ser fram emot många underbara stunder där. Mackor, varm choklad med grädde (en varm känsla uppenbarar sig inom mig) och en massa finska damer. Det kommer bli of the hook. Sitta där i 40 min och bara snacka skit. Och sen när vi får våra pins och t-shirtar. Vi kommer vara så sjukt nöjda. Oj! Ett till sjukt. Jag är sjuk. Nästan för sjuk. Men bara nu när jag skriver. Aldrig annars eller jo. När jag är sjuk (förkyld) så är jag sjuk, sjuk som fan.
     Fick nyss ett samtal och det är även en sån där bidragande sak till att jag är glad. En kille vid namn Joakim ringde från sparbanken och sa att jag hade vunnit en biobiljett. Är det lite najs eller? Det var ett par personer från banken vid skolan och vi hajade inte alls vad dom gjorde. Sen när jag skulle köpa en glass så blev vi grymt intresserade och undersökte det hela. Då skulle man svara på ett par frågor. Precis som ett tipsrad fast då svarar man ju inte på frågor. 1, x och 2 helt enkelt. Och sen så skulle man gissa hur mycket pengar som låg i grisen. Men det var ju inte jag som gissade rätt va?! Det var ju bara jag. Jag är så grym. Chansade på 201 kr och fick så rätt. Det var säkert 200 kr men det hade varit najs med 201. Det var väl all min lycka det då.
     Samhällskunskapsprovet gick riktigt bra idag. Känner att jag fick alla rätt. "Känner". Nej men det gick bra. Jag svarade på allt i alla fall. Det känns bra. Men sen så kommer jag till den lilla knuten som jag har i magen. Fysik B prov imorgon! Det ska bli kul. Vi har prov på kapitlet kärnfysik. Oj, oj, oj, vad det ska bli kul. Eller så känns det så illa så det inte är sant. Vi ska kunna skriva sköna formler som t ex när vissa partiklar sänder ut gammastrålning, alfapartikar eller betastrålning. Och så mycket mera som jag är så otroligt osäker på. Så därför ska jag nog ta och bränna upp min bok just nu. Eller nej, jag menar ta och plugga lite. Det ska jag göra. Hehe. Men nu ska jag uppdatera Samuels hörna.

Alex, ett år och drogad varje dag

image17
Nej fy fan, säger jag bara! Var hemma idag pga att jag är sjuk och min mor och far hade köpt hem dagens aftonbladet. Det första man möts av är världens sötaste bebis som man bara vill krama om. Och så ser man rubriken som följer: Ettårige Axel har bara två år kvar att leva. Det jag gjorde direkt var att slå upp sidan 10 och 11 för att läsa mig in i problemet. Först trodde jag att det var nåt organ eller liknande som behövdes transplanteras, vilket jag jättegärna hade ställt upp med att göra. Men sen läste jag att han hade födits med Krabbes sjukdom. Det är en sjukdom som sakta men säkert förstör alla inre organ tills man till slut oftast dör i lunginflammation eller att man somnar in. Familjen berättade om hur glad och livlig han hade varit innan. Hur kul att tyckte det var att åka snöskooter med sin pappa och att även stoppa saker i munnen, Men sen efter en så där 6 månader så började han att vakna mitt i nätterna och bara gallskrika. Han kunde inte heller sitta upprätt och äta. Och dom senaste fyra månaderna har han vårdats på Uppsala sjukhus och även Hudiksvalls sjukhus. Men nu orkar han föräldrar inte längre åka dit utan behndlar honom själva i hemmet. Och varje dag så måste han få i sig mängder med morfin för varje liten beröring gör ont. Två små tårar faller när jag läser detta. Kan verkligen inte förstå att världen i bland kan vara så grym. Mamman hade sagt: Varför kan inte det här hända mig istället?
     Föräldrarna hade redan valt ut en kista åt deras ettårige son Alex. Det smärtar mig verkligen att läsa nåt sånt här. Jag brukar alltid vara så anti såna här artiklar för jag vet hur ont det gör att läsa om barn som är sjuka. Speciellt när man ser hur livlig och glad han är på bilden. Ibland så vill man bara att vi var ett mera tekniskt samhälle och kunde lösa såna här saker.
     På biologin just nu så har vi gjort arbeten om t ex kloning och stamceller. Hade allting varit färdigtforskat om det så skulle Alex liv kunna räddas. Jag låter säker skitlöjlig just nu men det gör så ont i mitt hjärta av att se sånt här. En sån söt och glad kille ska bara inte få dö så där. Tänk hur mycket han missar pga en liten sketen sjukdom. Ett litet fel på hans celler som embryo och nu är han helt förstörd.
    
     Ett utdrag ur texten:
När Aftonbladet hälsar på andas Axel tungt. Han kämpar med lunginflammation. Över hans panna ligger en våt trasa för att lindra den 40-gradiga febern. Axel gnyr så fort mamma Annas försiktiga händer rör hans kropp. Bara hostan gör så ont att han gråter.
- Det är ofta så här Krabbes-barnen dör, av lunginflammation, säger Anna. 
     Tillsammans, hemma. Det är så de vill ha slutet.
- Det känns hemskt att säga det, men man unnar honom att gå bort, även om man inte vill något hellre än att ha honom kvar. Vem vill se sitt barn plågas till döds? säger Anders.

Usch! Jag blir så ledsen. Det är så mycket mer som kan skrivas om honom men mer vill jag bara inte skriva. Hoppas att läkarna som gav honom domen har fel och att han lyckas kämpa sig igenom sjukdomen.


Dusta av dammet?

Nu är väl det ändå dags att skriva lite igen? Jäklar. Det var ju ett tag sen. Men som vanligt så har jag varit upptagen. Ska försöka se till att bli mera tillgänglig.
     Är det någon mer än jag som tycker att det är ett riktigt snoppväder just nu? Okej, det är jättemysigt men man kan inte göra nåt ute. Jag känner mig så otroligt lat när vintern ligger över marken. Men man kan ju åka pulka. Det är typ kul dom första fem minuterna. Sedan så är man så blöt så att man tappar lusten helt enkelt. Men som sagt, vintern är en riktig snopperiod. 
     Bara för att snabbt glida in på nåt annat ämne så var jag, Johan och Gustav i Uppsala i fredags. Vi såg filmen Control, regisserad av Anton Corbijn. Den var riktigt bra. Gjorde ett arbete om Anton förut och jag gillar verkligen hans stil. Och då menar jag inte klädstil utan den fotografiska delen. Jag ger den en 6 av 10. Den hade kunnat vara bättre med lite erfarna skådespelare som fått en att sitta klistrad i stolen. Men den var helt okej. Jag satt inte och sov. Det är ju bra. På tal om sova så somnade jag på joar när Petter vad där. Herregud. Tummen upp för mig. Man kanske inte ska nämna det i en allmän blogg men det är kul och ifall någon har en kommentar om det. Men jag var rätt påverkad (alkohol) och då hamnade jag i nån skön trans på toaletten. Satte mig ner för att dricka upp min öl och så somnade jag bara. Vaknade sedan upp 03:15. Det skulle ha varit kul om jag sovit på och om någon vakt slagit sönder dörren. Eller nej, det hade det inte. Så jag missade tydligen Petter, vilket sög. Fast enligt min intel så sög Petter så jag klarar mig. Men tillbaka till i fredags. Johan kom fram till att Uppsalas uteliv sög otroligt hårt. Kan inte säga något annat än att jag håller med. Men vi hittade en skön "ravefest" på Stockholms nation eller så var det nån annan nation. Kommer inte ihåg. Då säger jag bara: Joar sug kuk. Den var sjuk. Lokalen var väl lite halvkass men musiknivån och allt folk gjorde ett visst intryck. Och nej, vi gick inte in. Vi försökte inte ens. Hade varit kul. Men sedan på bussen så träffade vi lite sköna tanter. Fast vi agerade mest statyer och var tysta. Det satt två 40+ kvinnor bakom oss i bussen som var skitfulla. Den ena, som var otroligt jävla dryg, försökte ta min mössa hela jäkla tiden. Och jag som är så jäkla feg sa inget alls. Jag bara drog till mig mössan och chillade. Hennes kommentarer var ju så sköna. "Nej men nu är dom är killarna skitsura på mig" Eller den här som hennes kompis sa: "Men du är ju typ lika gammal som hennes mormor. Tror du dom vill att deras mormor ska hålla på och pilla på dom? Det enda du vill är att ta med dom hem" Den var skön. Jag var så sugen på att vända mig om och säga att jag var på, men bara om hon plastikopererade sig, gick ner 20 kg och var 20 år yngre. Men jag sket i det. Sen när jag gick av så var dom Gustav och Johans brudar. Men dom sa bara en kommentar och så var dom tysta. Rätt skönt. 
     Nej, nu räcker det med långa inlägg. Ska ta och gå ut på en promenad. Har fan inte rört på mig på hela dagen. Skulle ha tränat med juniorerna men dom hade match imorse så jag tror inte att dom hade nån träning + att alla killar i laget verkar hänga på msn. Men ha det fint. Tjohejsan!

RSS 2.0