Man är den man gör sig till

Men då var det dags igen, eller? Jag känner att den här bloggen är så oanvänd att mina Harry Potter exemplar känns mer använda (minst 3 år sen). Men tanken med bloggen är ju att hålla igång det omedvetna tänkandet man har. Vänta... vad skrev jag just nu? Äh, hålla igång hjärnan funkar ju alternativt att skriva. Känns så svårt att bara glida in på annat ämne så här bara. Men jag kan ju göra ett försök och se om det går hem eller ej. Sist jag bloggade var ju långt innan Rhodosresan. Otroligt längesen! Känner mig som ett paket färska jordgubbar. 
  Dagen idag har varit.. minst sagt jobbig. Den började med ett fysik B prov i magnetism som varade totalt i två timmar och trettio minuter. Kapow! Det gick väl sådär. Men jag svarade på alla frågor, vilket var en ny grej för mig på ett fysik moment. Men som sagt.. svårt var det allt. Sen ringde Sam mig för vi hade bokat in oss för en skön lunch tillsammans. Och nej, det är inte bögigt. Det är nice. Efter en sjuk kebabpizza nr 5 så satte vi av mot vår gamla skola för att kolla in babes. Men som vanligt så hittade vi noll chicks. Men det är ju en fredag och en otroligt höstväder så det är väl därför. Sen så var det bara raka bussen hem. Ja, jag skippade mattelektionen för att dra hem och chilla. Men det är bara handledningstid så den "får" man skippa. Kan lika gärna plugga i helgen. Men självklart när jag kom hem så låg det ingen nyckel under krukan, den ligger ju alltid där, så det var bara att ringa till mamma och gnälla med den gnälligaste rösten någonsin. Hon var ju självklart hos mormor i stan för att fika "en stund". Aaaa tja! Tog väl en sådär femtio minuter innan hon anlände hemma, framför dörren. Allt därefter känns rätt oviktigt.
  Fan vad nice att jag har bloggat.

  Åter till verkligheten.