Man är den man gör sig till

- Grattis din lilla kinesutter!

Ja. Ungefär så där kommer det att låta imorgon. För imorgon är det Samuels födelsedag. Äntligen blir han nitton. Som han har väntat. Nitton, det stora året. Året då man får göra allt som man inte fick som artonåring. Tänk alla dagar då han har dansat och hängt i baren. Då har tankarna flugit runt i huvudet som aldrig förr. När man är nitton får man ju äntligen... Nej, man får ju inte göra något nytt när man blir nitton. Inte heller får man någon större tacksamhet för att man har blivit lite äldre, utan man är fortfarande liten. Blir man tjugo så är det en helt annan nivå. Då har man äntligen nått strecket som tar tjugo år att komma fram till och kan äntligen kallas tjugo. För dem flesta är det året då man börjar betala räkningar, köper lägenhet eller rentav betalar sin första hyra. Det är stort. Många förknippar ju även tjugo med det helt uppenbara för oss ynglingar, nämligen Systemet. Men allt handlar ju inte om alkohol. Det är så mycket mer och just nu så kommer jag så långt ifrån Samuels födelsedag så att man nästan kan missta Sverige för Japan. Det vill säga att jag kom för långt från ämnet, för er som inte förstod.
   Imorgon så ska det allt bli en födelsedag som han minst sagt inte glömmer. För det första så ska jag baka en helt otrolig tårta. Den kommer att vara så pyntad så att den inte kommer att kunna tas för en tårta. Det är ju gesten som räknas? Han kommer vara gladast på jorden, misstänker jag. Sen så ska jag supa ner honom så mycket så att han inte kan stå när vi är på Joar, vilket jag antar blir "vårt" ställe under kvällningen. Sen för det tredje... ja nej. Det finns inte riktigt någon tredje punkt. Kände att det räckte med två stabila saker att göra. Baka tårta och supa ner honom. Vad mer kan han önska? Förutom att få sjukt mycket nakna brudar. Men det är ju inget problem. Vi kommer att få alla. Ja eller vänta nej. Vi kommer få ett glas jordnötter för bartendern tycker synd om oss. Det är vad som händer.
   Men nöjd, det blir han allt.

Åh! Jag känner at det börjar närma sig kryssningsdags! Den 27 november så kommer det at bli kaos på Östersjön. Känner mig nästan lite orolig.. för jag kommer inte att vara psykiskt närvarande så att jag kan hålla koll på mina kompanjoner. Jag är mest rädd för att Sandra ska vara dålig och ramla över.. eller att nån tjomme får för sig att hon är singel och att han får göra vad han vill. Men det är nog chill. Det kommer nog bli så sjukt så att jag kommer svimma av all överflödande onykterhet. Vad jag har hört så kommer det att vara ca 1000 personer från Rhodos. Dang, säger jag bara. Det är för övrigt en Rhodosreunion kryssning. Så det blir skoj. Fast det enda som riktigt stör mig just nu är att Samuel inte hänkar. Jag menar... vad är jag utan honom? Och vad är han utan mig? We need each other! Vi kompletterar varandra som fan. Han är bara så lam ibland. Han fyller förresten 19 som fan på lördag. Han och jag måste festa som dårar.. men jag ska "kanske" till Sandra på fredag och då vill jag ju vara där ett tag också. Så jag får se hur det blir. Kommer bli kaos som vanligt när jag gör saker. HNGGH HEEY!