Man är den man gör sig till

Nu tänker ni säkert: Vad fan är det han skriver? Är han dum i huvudet eller? Men den där rubriken är ju bara till för att locka läsare. För liksom, hur många fastnar inte för en sån rubrik? Man vill ju bara fortsätta läsa. Det är ju bara så. En bra rubrik säljer! Titta bara på Aftonbladet. Där kan det vara värsta rubriken som säger att en pojke kommer av cancer eller nåt liknande och sen när man läser i texten så är det inte alls lika allvarligt. Men så är det ju. Fast nu har jag ju bara förstört för er alla genom att vara så här dryg och förklarat och dragit paralleller. Men texten kommer ju ändå ha nåt att handla om oskuld i alla fall. Men kanske inte det som ni tror.
     I tisdags så fyllde nämligen Isabella arton år, vilket är nånting nytt för varje individ som fyller arton. För man kan ju göra så mycket nya saker. Eller okej, där ljög jag ganska så extremt. Det är typ likadant som förut men bara att man kan gå på krogen nu. Det är den enda märkvärdiga skillnaden. Resten skiter man helt enkelt i. Eller jo, körkortet är ju också en fördel. Men jag hade i alla fall lovat att följa med henne till krogen och festa järnet. Och igår så inledde vi själva krogrundan. Det var skitkul och kvällen var verkligen lyckad. Vi började med att köpa lite groggvirke och så för förfesten hon och jag skulle ha. Sedan så träffade vi Lina för att äta lite mat på Fernandos. Jag har aldrig ätit där förut och jag kommer nog inte göra det igen om jag ska vara ärlig. Vi beställde in en köttallrick för två eller nu gjorde dom om den så att dem blev för tre. Det enda som gick att hurra för det var potatisen. Den var grymt god. Men köttet i all sin ära var som torra russin. Lina sa att maten var precis som skolans mat. Nu när jag tänker efter så är det ju så sant också. Tänk att man betalar 225 kr för att äta i skolan. Det var ungefär det vi gjorde. Men nog om det. Sedan var vi tvungna att stessa as hell för att vi skulle på den där konserten som Emma Färdeman hade anordnat åt barnen i Uganda. Det sköna med den där konserten var att jag trodde att den skulle vara i Uganda. Men när jag tänkte på det så kom tanken: Vad fan ska barnen i Uganda ha en jäkla konsert för? Dom har väl ingen nytta av det? Men sen så fattade jag att det var en insamling åt barnen i Uganda. Jag är för övrigt så himla bright. Inte så där dum i huvudet alls. Men det är skoj. Men vi hann lagom dit när tracksuit skulle spela. Och ja, dom stavas med liten bokstav. Det har jag fått höra från Samuel. Deras låt "Daily bread" är ju bara så sjukt bra. Men sen så tittade vi lite snabbt på päronfreden, fast nu var ju trummisen sjuk och dom hade ett annat namn som var nåt med glass. Kommer inte ihåg. Men gitarristen är så sjukt bra! Jag satt nästan och fick en öronorgasm. Eller jag fick fan en öronorgasm! Isabella och jag pös iväg klockan kvart i åtta för att värma upp inför Joar. En sak som jag har märkt är att jag har blivit så sjukt känslig när der gäller alkohol. Jag kan fan inte ta ren sprit bara så där. Shota är däremot något jag kan göra. I alla fall om man kör ett tequila race. Men annars är jag så sjukt känslig. Cider och öl är perfekt för mig om jag ska supa till lite. Men ren sprit är inte okej för mig. Men jag försökte. Isabella slukar ju allt den lilla busen. Det sköna var även att jag gick runt utan byxor på mig. Men det var bara för att det var så sjukt oskönt att ha jeans. Sen så kom hennes syster och hennes kompisar. Och då står jag där i kallingar. Det var skoj. Sköna reaktioner uppstod. Men sen så försökte vi se om vi kunde hitta den där jäkla Teliareklamen som aldrig vill visa sig. Vi hann se slutet på den. Typ när jag är jättegenerad och drar mig i håret. Och jag som ändå bläddrade runt bland alla kanaler. Det är så typiskt att man missar den. Oj, känner att jag måste runda av lite här. Klockan börjar bli mycket och jag har mycket att göra. Men sen så pös vi ner till Joar, lagom packade. Och det var fan tack vare all Tequila. Vi klarade oss innan tio så vi slapp betala den där jäkla entréavgiften. Så najs. Joar var väl som vanligt. Bara samma personer överallt. Och sen så samma gamla lama musik. Men självklart så dansade man järnet. Jag och Isabella släppte lös ganska mycket. Här är man inte stel inte! Men senare mot två eller tre nån gång så var det ganska fullt på dansgolvet. Innan så var det ju stendött. Träffade även en gammal arbetskamrat. Det var skoj. Lite skön hon är eller. Men sen så träffade jag äntligen Josefin! Det är alltid så att nån av oss drar hem pga av fylla eller nåt liknande. Men nu träffade vi varandra och dansade. Men visst fick jag ett par dissar av dig Josefin?
     Lagom till att Joar stängde så drog jag och Isabella oss hemåt. Tog en riktig baddare till kebab på korvmojen på torget. Var den lite god eller? Det är i stunder som dessa man verkligen uppskattar kebab till sitt fulla bruk. Men sen så var tyvärr kvällen över. Men den var riktigt lyckad. Hoppas Isabella också tycker det. Men det tror jag säkert! Vi hade det ju skitkul. Men nu jäklar ska jag nog ta och röra på mig lite. Behöver lite rörelse för att få igång mig själv. Vi har ju en rundvandring ikväll. Känns lagom bra.

- Jag säger inte det här för att skryta med det är jag som är Batman!

---

Önskar verkligen att jag kunde ha gjort saker annorlunda.
Önskar verkligen att allt hade varit enklare.
Man uppskattar inte saker för ens man har förlorat dom.
Och känslan som finns kvar där, djupt inom sig vill aldrig försvinna.
Tårar vill ta över min kropp och bara bryta ner mig, men jag visar att jag är stark.
Stunder jag har haft med dig är stunder jag värdesätter som mest.
Stunder som ingen annan kan ta ifrån mig.
Önskade verkligen att allt kunde vara enklare.