Man är den man gör sig till

Kände att en update var på ingående. Blir så tvungen att skriva för jag är så dålig på att ens försöka engagera mig för något. Känner mig så tafatt ibland. Och just nu så är jag så otroligt lat. Eller jag har nog varit det enda sen jag kom hem. Det skulle kunna adderas ihop och bli ca sex timmar. Jag planerade igår eller i förgårr kanske det var att jag skulle ha ett litet O.C marathon, stavas det så? Stavas det inte maraton? Med h är väl engelskt? Äh. Inget bryr sig ändå. Bara lilla petiga jag. Men hur som helst. Nu är jag inne på säsong tre avsnitt femton. Serien blir ju bara bättre och bättre. Kan inte förstår varför. Men ibland så känns den så överdriven för det händer saker hela tiden. Visst! Det är en serie. Vad vore en serie utan sköna händelser? Men den här är bara way to much. But I like it. Jag har rätt lätt för att gilla allt. Jag kan börja gilla världens största diktator bara han är snäll mot mig. Det är fan ett problem alltså. Jag fäster mig alltför lätt. Det är verkligen nåt jag har lärt mig när det gäller tjejer. Jag fastnar alltför lätt. Spelar liksom ingen roll vem det egentligen är. Bara hon är snäll (mot mig) och ser bra ut. Då sitter jag liksom fastklistrad. Eller nej. Mera som i ett grepp. Hennes hand runt mig. Något åt det hållet. Det är verkligen inte bra. Eller jo det är väl bra om den man nu hittar är tjejen man verkligen ska dela hela sitt liv med. Men vad vet jag. Jgag blir verkligen kär för lätt. Men dagen kommer väl. Har ju som sagt hela livet på framför mig. Swooosch! En sak som jag har upptäckt är hur bra Leona Lewis är. Jag fattar det bara inte. Hennes röst är som.. ja jag finner verkligen inte ord. Okej! Så extremt bra är den inte men fan bland toppen. Hennes nya/enda låt Bleeding Love är en låt som har fått multipla öronorgasmer att uppstå. Tio på richterskalan. Oj! O.C kallar på mig. Måste kolla mera. Best wishes to you.