Man är den man gör sig till

Haha, två sköna grejer skedde under och efter maten.
Under själva matätandet så frågar min lillebror Casper, som för övrigt är 4 år, mamma om han kan få se hennes tänder. Sån surtant som hon är så säger hon nej men jag säger självklart att han kan få se mina.
Casper: Åååh, mjölktänder. Jag har safttänder.... och så dricker han sin saft. Så otroligt skön han är. Det var verkligen skitkul när jag hörde det. Att småbarn kan säga så kul grejer och vara fullkomligt seriösa men ändå verka som om att dem skämtar. Den andra grejen var när min ännu mindre lillebror Pontus, som är 1,6 år gammal, var i köket och påpekade att en planka inte var på plats. Det är så att vi har en lång "planka" eller ja någon form av taklist som sitter i handtagena på lådorna för att inte småbarn ska stoppa in sina tassar och ta fram saker som dem inte få ha. Det var skitkul. Han liksom pekade på lådan och sa: Dah! Och inte dah som i sånt där drygt fjortis uttalande utan mera som ett skrik och så visar han att lådan går att öppna vilket inte är bra. Skitkul. Sen blir han asnöjd när listen är på plats igen. Sköna småbröder jag har. Haha! Det är så kul att dem är så bright även fast dem är så små.